Hejigen!

Planen för träning (tränar främst tillsammans med min Schäfer kompis Kaiser) är nu inför kommande händelse i okt, spår på helgen o 2 kvällar lydnad på klubben.

Vi gnetar ju på med våra moment:

fotgåendet: fokus ligger på kontakten.. men vi måste nu lägga ner tid på att länga avstånden här..

läggandet: det är ju de snabba läggandena som belönas o det går bättre o bättre

inkallande; inga problem

hopp över hinder: blir lite sneda sättanden på andra sidan ibland

framförgående: fokus på riktningen rakt fram .. o läängre

apporteringen: tränar i delar

platsliggningen har aldrig varit några problem (är det som gör matte nervös)

Spår: De senaste två spåren var ett ängs och ett fältspår.

Ängssåret gick bra, tog alla vinklar (3) och alla apporter (4).

Fältspåret återkommer jag till.

I förra veckan så skulle vi ut på en springrunda (det var förövrigt min första dag på mitt andra löp) halvägs in i rundan så är det som om matte fastnar i något  i marken och fullkomligt flyger i luften rakt fram och PANG ner i framstupa i backen. GUD VAD KUL! Jag passade på att överfalla henne och busa runt för fulla muggar.. hon kommer på så mkt skojigt min matte.. men det var hon inte med på, utan låg bara där och ojade sig och reste sig inte upp.. sen var det faktiskt slut på det roliga för det skulle tydligen provas på att ta sig fram som oss fyrbenta HELA VÄGEN HEM.. det tog en tim o fyrtiofem min!! Halv kul tempo för en som ställt in sig på löparrunda!

Resten av veckan har varit TRÅKIG inga långisar med matte utan här har man utnyttjat andra som fått gå dem. Blir bara till o från bilen o mycket korta med en linkande matte...(har hört något om alvarlig sträckning eller bristning i något fäste som går från rumpan över baksida lår,,)

Men i lör så plockades spårrygsäcken fram och med bestämda (hm) linkanden tog matte mig till bilen och vi slöt upp i skogen med Kaiser och 2 Goldensnygginger (mmums.. som Maria Montesami skulle sagt( Elmer och Elvis.

Fältspår lades o under liggtiden körde vi uppletanderuta. DET är kul. Bara att få störta iväg rakt in i skogen o leta upp nån kul grej som man urstolt får störta tillbaka med för lättförtjänt godis DET är toppen!

Sen var det dags för spåret: full rulle ut och rakt på första apporten, sen vidare och tog första vinkel och där var det blåsigt oj oj drog iväg åt vänster i stället (med vinden) mot skogen ca10 m, sen tog det stopp (den gravd invalidiserade och mycket lååångsamma matten stod tjurigt kvar i backen) hm.. njaa jag stannar en stund och sniffar runt här ändå.. äh.. tog mig tbx efter en ganska lång stund till spåret tuffade på och tog apport 2 .. MEN VÄNTA? Vart är min tub med baconost som jag får vid apporterna?? -Vadåå lillmatte hade snott till sina mackor i morse.. nääääeee... inte jyst.. fick annat godis med ÄNDÅ.. hm. Vidare till andra vinkeln och sen ett ganska vingligt och flackigt spårande till tredje apport samma till sista vinkel och slutet.

Summa: sämsta spårande på länge trots alla apporter. VArför? KAN vara dålig dag? för mycket vind? svårt med fält? löper? Halt matte?

Provar igen på tisdag..

Frissan

 

Ingela och Fanni

7 september 2010 21:13

Åh, vad ni är härliga! Stackars, stackars matte som sträckt sig så. Vilken tur att hon har en pigg vovve som ser till att hon inte stelnar till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dottern är med pojkvännen och familj på Cypern under påsklovet. Mmm vissa har det bra   nä det unnar jag henne. Men något Cypern väder var det INTE i lör... oj oj. Det hade ju fullkomligt VRÄKT ner snö under fre kvällen och hela natten. Tung blöt s...

I fredags träffades träningsgruppen tidigt innan alla skulle till sina jobb, för att spåra. Vi hade inte sol men det var lagom varmt ute. Tyckte dock inte Susanne M som klagade på att det var kall. Jätte konstig med tanke på vilket tempo hon alltid...

På långfredagen så åkte jag ner till familjen i Norrköping och blev direkt magsjuk och feber  . Trist så det blev ingen  påskmat för mig, blev till att vara utan mat ha ha men kan ju vara bra. Tog mig hemåt på sönkvällen med riktigt högfeber så jag v...

Ibland är det ju inte lätt att få tiden att räcka till för allt. Men det gäller att passa på att smyga in träningen lite här och var. Nu är vi ju en träningsgrupp så det är oftast någon som är på med att påminna. Fjärren (som fortf har varit på när...

Oj vad vi ser fram emot det man lyckas boka för Nina Svartberg, ja naturligtvis även om man lyckas få med Kent hennes man på samma gång. Det första året jag åkte så var Frissan knappt ett år och jag halkade med på grund av en avbokning, då hade vi Ni...